Övrigt

Gammal intervju med mig

Linda Öberg – Intuitive Healer, Änglamedium och Intuitive Coach.

Vintern 2016 kom denna intervju i Gotlands Tidningar. Håll till godo.

För när jag ber Linda Öberg att berätta vad hon ser och känner kring mig, som hon aldrig tidigare träffat, och då berättar saker som hon omöjligt kan känna till om anhöriga som gått bort …då får det här samtalet en helt annan färg och tonträff.

Men vi återkommer till det, till det hon berättade och som faktiskt inte lämnat mig än.

Halla på vintern, här har Linda och familjen bott sedan 2007, snart tio år nu. De bodde i Visby först, Linda och maken Mattias, men började längta till ett hus vid kusten.

Men varför ändå inte åka och titta, när det här huset just utanför Roma samhälle låg ute till försäljning.

Mer än så behövs inte för att tillvaron ska förändras.

– Vi var här en kväll i oktober, kolsvart ute, vi såg knappt nånting, här inne var det en murrig hall med mörk fanér, inte vitt som nu, men ändå ropade den att ”här ska ni bo”, ler Linda.

Och så blev det. Det här är hemma nu, i själ och hjärta. Hela platsen drar i henne, utanför köksfönstret står en många hundra år gammal ek med sin visdom och historia.

Men havet, då? Det får ni bara tänka er?

– Ja, säger hon. Men jag plockar med mig stenar hem så fort vi är vid kusten så Mattias blir alldeles trött!

Linda är anställd som tjänsteman vid ett försäkringsbolag, men är just nu tjänstledig för studier i engelska och healing. Hon driver också en rörelse som medium, där hon hjälper dem som vill utveckla sin medialitet och få kontakt med det hon kallar andra sidan.

Linda är, säger hon, född medial. Redan under småbarnsåren i Klinte och skolåren i Sanda märkte hon, minns hon, att hon upplevde saker som ingen annan gjorde, att det fanns andra gestalter i närheten än dem vi kallar levande.

Som de låtsaskompisar många barn har, men mer påtagliga, människor från andra sidan som inte längre vistades i vår dimension.

– Jag lekte med dem, det var änglar, troll och alla möjliga energivarelser, alldeles ofarliga och väldigt närvarande. Jag blev aldrig rädd, det var så naturligt. Kanske visade de sig så för att det var så jag ville se dem, säger hon.

Vi sitter i köket, kaffe i kopparna och Linda berättar om den tid då hon hette Svensson. Hur hon som barn ständigt och jämt fick höra att hon hade livlig fantasi.

– Det blev konflikter inuti, så klart. För det här är ju på riktigt för mig. Men jag förstod till slut att det jag ser det ser ingen annan.

Hon tänker sig bakåt, hur känslan att inte vara förstådd fick henne att känna sig ensam i världen.

Linda Öbergs livstro har alltid varit att vi människor är själar som byggs av energi, alltid har det också varit självklart för henne att det finns något efter döden. Där finns ljuset, där är själarna neutrala.

Hon lyser, säger hon, som en neonficklampa i mörker för själar och energier, med sin öppenhet för det andliga drar hon dem till sig.

– Jag ser dem skymta förbi på håll eller komma så här nära, säger hon och håller handen framför ansiktet.

Vad är det du ser?

– Det beror lite på hur de vill visa upp sig, de kan visa sig i annan ålder eller i en annan kropp än när de var vid liv, kanske för att de levde med en helt annan själsbild av sig själva än den vi såg då. Vissa framträder svagt, andra starkare.

Jag möter Linda Öberg med öppet sinne. Alltid har jag haft en tro på något annat, något mer, vad man än kallar det. Det finns något där ute, eller inom oss själva, som har något att berätta för att lotsa oss fram. Men samtidigt: inom bär jag under hela intervjun ett visst mått av skepsis. För: kan de här kontakterna verkligen vara möjliga?

Det tog tid innan Linda lärde sig stänga av, säger hon. Hon stod öppen för allt, som en radiomottagare som fångar in tusen kanaler. Ett ständigt brus som höll på att göra henne galen.

Som det psychic medium hon är (Nej, säger hon, det finns inget bra svenskt ord) plockade hon hela tiden upp energier från andra. Gick hon i affären kunde hon vara irriterad, rent av arg, när hon gick därifrån.

– För att jag tog upp energier från andra som var där. ”Hej, vad kul att ses” sa någon och jag kände att de ljuger. Jag sög i mig allt från alla.

Det känns lite jobbigt att sitta här, vad vet jag om vad du känner i min närvaro?

– Jag har stängt av nu, det är lugnt. Jag har jobbat med det, det där bruset gjorde att jag gick sönder.

För så var det. Att hela tiden vara uppkopplad mot andra sidan gjorde att hon till slut blev sjukskriven för stress, först den dag hon lärde sig att faktiskt stänga av, det var bara härom året, blev hon både frisk och fri.

Okej, en lite ordlista. Själar är de människor som har dött, de kan ha gått över till andra sidan, till ljuset, och fyllts med energi, andra kan ha fastnat i vår dimension där vissa kan uppfatta dem med olust och känna oro. Änglarna vakar över oss var och en, guiderna står bakom oss och leder oss rätt.

Ensamheten har funnits med Linda genom livet och många tyckte hon var konstig. Ibland slogs hon själv av tanken: ”Vad är det som händer, håller jag på att bli tokig?”.

Det var innan hon fick klart för sig hur allt hänger ihop och vilken gåva hon har.

– När jag kom i kontakt med min mentor och gick ett mentorprogram föll så många bitar på plats, säger hon.

Mentorn är holländare och bor i Miami. Han heter Birkan Tore och vi har kunnat se honom i tv-programmet ”Det okända”, en smal man med långt vitt hår.

– Vi har kontakt på Skype ibland, det är verkligen jättehäftigt. Redan innan vi träffades första gången visste han massor om mig! Han är liksom jag ett psychic medium som kan kommunicera med änglarna.

Men ensamheten. Det är en sorg att inga vänner från barndomen finns kvar, de som fanns rann bort, kanske var de för olika. Och många tyckte nog verkligen hon var…udda.

Tack och lov har hon en man som förstår och stöder henne på alla sätt.

– Jag har aldrig konnektat med någon som när jag mötte Mattias. Och det var han som sa det, en gång: Du vet att du borde jobba som medium, va? Så nu har jag börjat göra det, jag har min lilla rörelse.

Folk tar kontakt och ber om hjälp med saker som skaver; om oroskänslor eller sånt som aldrig blivit sagt. Det kan bli väldigt starka sittningar.

Är man hos Linda och Mattias och går över till andra sidan kommer man till Roma. Bara stora vägen emellan. Jag tittar noga när jag sen kommer ut, nej, den här dagen är himlen faktiskt ljusare över Halla socken.

Hon berättar, Linda. Om energier, om skydds- och ärkeänglar, om frekvenser, shackraöppning, ljus, healing och vad som är sanning. Om tiden vi lever i, om människans tydliga behov av någon form av andlighet.

– Det är bara att se runt omkring oss…mindfullness, meditation, yoga, allt det där växer, kanske för att många söker något annat, större, när världen ser ut som det gör, funderar hon.

Kanske får vi alla en chans till. Eller lever redan i dag med rester inom oss av tidigare liv.

För Lindas tro och övertygelse är också reinkarnation, hur kunde hon annars redan som ung tonåring känna de förvärkar och värkar som kommer i samband med barnafödande?

Nu fick det aldrig bli så, såväl Elias som Arvid har fötts via kejsarsnitt, tillkommet av medicinska skäl.

– Det tog tid att komma över den förlusten, att inte ha fått föda på ”vanligt” sätt…det var en sorg, det var det.

Men du har känt smärtan, i alla fall?

– Ja. Och det är en liten tröst.

Jag bestämmer mig till slut för att fråga. Jag måste ju få veta vad hon ser. Om hon ser något alls:

Om någon sökte kontakt med mig från andra sidan, vad skulle de kunna vilja berätta?

– Då har de varit i ljuset, laddat energi, och kan först nu se hela bilden av var de kom ifrån. Nu förstår de hur de påverkat dig. Kanske vill någon be om ursäkt eller förklara något, kanske bara berätta att de finns med dig.

Det kan bli en fin läkning för många, menar hon. Att få svar på frågor som funnits med genom livet.

– Jag är bara en länk som förmedlar kontakten…men det kan bli väldigt starka känslor när man öppnar sig mot den andra sidan.

Så, om du öppnar dig nu…vad ser du?

Det är nu det händer. På riktigt. Linda berättar saker om mig och mitt liv, om min pappa som är död, som hon omöjligt kan veta:

– Din pappa hade en sliten kropp, en sliten själ, kanske. Jag ser honom inte så tydligt, hur länge sedan är det han dog? Fem år. Han arbetar med sig själv som pojke, han är inte klar med det ännu…hade han en orolig barndom?

Så mycket som stämmer, trots att hon bara ger mig några få minuter. Jag tänker på pappa, på den otrygga barndom han berättat om, men hur mycket som kom i dagen först just innan han dog.

Kanske berättade han inte allt? Kanske finns det så mycket mer han hade vela säga?

Om han skulle vilja mig något, hur får jag i så fall reda på det?

– Lita på din intuition, utforska din medialitet och välkomna hans budskap. Skulle någon på andra sidan vilja berätta något av vikt så kommer ofta något svar. I alla fall en känsla av det.

Magnus Ihreskog”

Trevlig läsning

/Linda 

Kommentarer inaktiverade för Gammal intervju med mig